Den 14 februari var jag otroligt nära på att ge upp, allt gick käpprätt åt skogen och jag orkade inte med att varje ridpass bestod av en häst som var mer i luften än på marken! Då började vi jobba från marken istället, jag gick promenader, lekte med henne i paddocken och pysslade med henne massor i stallet. Ridningen gick framåt och vi skapade ett band till varandra, vi blev goda vänner.  Det spelar inte någon roll vad vi gör för vad det än är så gör vi det som vänner, riktigt goda vänner.

Idag är jag otroligt glad att jag inte gav upp för nu blir vi bättre och bättre hela tiden.