3/12-2010

Kom upp till stallet runt 3-halv 4(?), mockade på typ 5-10 min (och jag mockar inte bara lite hastigt utan noga;)). Sen när jag skulle gå till hagen halkade jag!!! HAHAHAHAHAHA! Jag höll på att dö av skratt, haha! Sen vägrade Suppan komma till mig som hon alltid brukar så jag var tvungen att gå i typ en halvmeters snö för att hämta henne. Och som alltid höll hon på att dra omkull mig x antal gånger!

Torkade benen med handduk, lindade, broddade, borstade och klädde på henne. Satt på massa reflexer och red sedan iväg!

Red lite fram och tillbaka på vägen upp mot bilskroten för den är oskottad! Travade lite i kanten på ett fält och hon ganska fin. Lite tung i vänster som alltid. Men de gick bra efter ett tag och hon lossnade lite i sidan. Hon tyckte verkligen de var skitskoj att komma ut i snön och hon blir alltid gaaaalet pigg! Skrittade sedan runt henne lilla rundan och gjorde lite öppna. Hon var superduktig! Men jag funderar på att köpa ett par 1 cm sporrar så jag slipper sitta och trycka så mycke hela tiden utan kan förfina hjälperna ist!

På söndag vet jag iaf att jag måste rida på ngt fält eller i paddocken så jag kan mjuka upp henne ordentligt i sidorna och verkligen tänka på att räta upp mig så jag inte fallet frammåt och ger henne chansen att öka! ;)

vi har kommit en bit iaf, men vi har fortfarande lång väg kvar vännen.

Jag kom inte på vad jag skulle skriva, men eftersom ni vet lite om Suppan(Magic Suprice) så tänkte jag skriva om den lille ponny jag hade innan henne. Alltså Midskogs Dartanjang.

Dattan(som jag kallar honom) är en maxad nätt d-ponny jag hade på foder/till försäljning i ca 3 månder. Han är het, tittig, nervös och stark, han har även underbart psyke, är godhjärtad, ärlig och galet underbar. Dom första dagarna gick rent åt helvete. Han kunde inte skritta utan han taktade/småtravade hela tiden och han kunde ALDRIG slappna av. Men efter ett par dagar så märkte han att jag var lugn och då skrittade han och slappnade av till viss del. Inte helt då han hade 1 miljon saker att kolla på och bli rädd för. Vi tränade hur mycke som helst och för varje dag gick de bättre, jag hittade nya knappar och vi fann varandra. Vi hade motgångar men framgångarna betyder så mycke mer.

Dattan var den första häst jag haft sen Anisette åkte, så de var ju en del i mig som tog emot. Men han hjälpte mig verkligen och han fick mig att må bra. Även fast jag trodde att de aldrig skulle vara möjligt så Älskar jag honom. Han är en av de öppnaste hästarna jag vet, man smälter när man ser honom. Busiga mörka ponnyöron och ett sött utseende. Efter 3 månader och en dag åkte han, han var förändrad på bästa möjliga sätt. Han var lugn, men fortfarande pigg, lätt i munnen, inte alls lika nervös och de bästa av allt måste vara att han verkligen litade på mig.

När jag tänker på honom mår jag bra, jag mår inte dåligt direkt och gråter för vårat avslut var bra. Vi blev vänner, vi litade på varandra, vi kämpade tillsammans och vi hade kul. Visst, jag saknar ju verkligen honom, men jag ser honom som en god vän som hjälpte mig på rätt väg igen.

Vi kämpade i blod, svett och tårar för att komma så långt som vi kom på den korta tiden.

Vi kom inte hela vägen till toppen, men de räcker vännen. You made my life easier.









Massa bilder, men jag älskar bilder!

Skrittade ner till travbanan & haha.
Vi höll på att drunkna i vattnet under snön!
Suppan var superpigg, skitglad och superfin mestadels.
Är verkligen supernöjd med henne och hon fick ta 1 galoppfattning!!
Hon har inte galopperat under ryttare sen maj, alltså ett halvår sen.
Hon hade så jävla underbar galopp!
Supersamlad, hon bärde upp sig superbra och de var helt underbart :')
Skrittade sedan hem och då fick hon rejsa av sig lite i hagen ;)

Bilder kommer kanske om ett tag pga Louise är hos sin pappa.
Men ni får ett smakprov:

sötefisponny<3

Skrittade ut en runda BARBACKA pga jag inte hittade broddarna & hon har inte fått snösulor.
Hon var superspänd för de var mörkt ute fast jag hade pannlampa & snön lyste upp.
Hon gick och trippade, hoppade till åt allt och var superpigg!
Skrittade mest men tog lite trav i lite högre snö & GUD VA FIN HON VAR!!!
Jag vet att snön gör så hästarna tar i mer och hon tog i som bara den och gick i super form!
Shit va kul hon tyckte de var!
Jag höll på att trilla av typ 5 gånger för jag satt på ett superhalt stalltäcke x)

När jag kom tillbaka till stallet torkade jag hennes ben så mycke jag kunde med handduk sen lindade jag dom så hon inte skulle vara kall om benen. Sen satt jag mig i hennes box och myste massa med henne. (Jag vet att man inte ska sitta ner i hästarnas boxar men blir jag ihjältrampad är de mitt fel ;)) Hon fick massa morötter och hon var så nöjd!

anledningen att jag lindar så långt ner är för att jag vill hålla hennes ben varma!

söt heeest<3

morötter<333 haha

Broddar är ju en självklarhet i vinter, man vill ju inte att hästen ska halka och slå ihjäl sig! Oj, de lät dramatiskt, men ni förstår vad jag menar. Sträckningar och sånt kan ju också hända.

Till saken iaf!
Jag har fått många frågar av mina vänner hur långa broddar jag har och så, jag har olika beroende på hur halt det är.. Eller var man ska säga! haha, i hagen brukar mina hästar gå broddlösa eller med KORTA broddar. Jag skulle aldrig kunna sätta på min häst ett par längre broddar i hagen! Visst, dom kan halka/sträcka sig med korta broddar och utan. Men om dom skulle sparka ngn annan häst?! Eller sig själva med för den delen.

Jag ska inte ha broddar i hagen, utan jag broddar varenda gång jag ska rida!
& när jag rider kommer jag ALLTID ha skydd+boots fram och bak!

Har ni broddar hela tiden eller broddar ni bara när ni ska rida?
Faktiskt ganska intressant att veta hur andra tänker! ;)

Exempel på vad som kan hända om en häst sparkar en annan

broddtramp

Red barkestorpsrundan med Ebba&Zixten. Haha, vilka fjantar våra hästar var. Suppan studsade åt alla håll och kanter och ALLT var skitfarligt. Blev mest bara skritt och suppan vr faktiskt riktigt fin mestadels, förrutom när hon studsade runt. Travade en liten bit på en grusväg, gick super! Hon var skitsnygg, haha!

Är supernöjd med hur de gick iaf, var ju faktiskt första gången vi ens red där!

(inga bilder för blogg.se laggar)
/majja

Jag har tänkt på en sak, en sak som irreterar mig så mycket!

Varför ska man ha häst om man inte ens vill?

Ibland när man går in och läser på "hästmänniskors" sidor läser man nästan hela tiden "åhhh. jag orkar inte åka till stallet idag!" eller "mamma fixade allt i stallet för jag orkar inte!" eller "nu MÅSTE jag upp till stallet, kan inte hästarna bara fixa allt själva?"

Jag blir så arg och frustrerad, har man en egen häst, foderhäst eller en medryttarhäst som man tar hand om så tycker jag faktiskt man ska uppskatta det. Om du ser hästen som en börda kan du sälja den till någon som uppskattar hästen ist.

Julia  skrev ett inlägg på sin blogg som heter "Att lämna sin bästa vän", de handlar om att man ska vara stark och sälja sin häst ist för att bara köpa en till. Alltså om man har en häst och sedan har kvar den bara för man inte klarar sig utan den.

De jag vill säga är att jag tycker man ska sälja sin häst eller lämna ut den på foder så hästen får chansen att bli uppskattad och älskad. Jag menar inte detta till någon, utan jag ville bara få det sagt!

Man kämpar tillsammans för att bli ett, vissa slänger bort det medans andra uppskattar det och lägger sin själ i det.

Skulle bara jogga henne lite i paddocken för jag mår inte så bra, är massa förkyld.

I början skulle hon verkligen inte skritta, skitjobbigt var de för hon var rädd för allt!
Efter ett tag kortade jag tyglarna och började överböja henne lite & hon var känslig, mjuk & fin i sidorna.
Men hon kunde inte skritta lugnt utan hon skulle hela tiden studsa till för allt och trippa.
Skitskoj, verkligen! -.-
Började trava lite smått och de gick åt helvete.
Hon skulle trava i 190 all the time och hon la sig bara i handen.
Hon är ganska kraftig och sen lägger hon sig i vänster och de är min svaga sida.
Efter ett tag lugnade hon ner sig lite & då började jag sitta lite & gjorde öppnor och skänkelvikningar. Gick väl sådär.

Travade av henne lång och låg sen skrittade jag av en snabbrunda ute på 15 min?

Denna dagen sätter vi ett streck över bara.
Hon var jobbig i all hantering+ridningen.

Vi har precis fått upp lyse i vår paddock så jag red där ist för ner till travbanan för de var redan bäcksvart när jag kom upp på suppan.

Skrittade fram ganska kort på långa tyglar, ca 10 min bara!
Började sedan överböja henne lite & sen gjorde vi lite öppnor.
Hon blev galet lösgjord & när jag började jogga fram henne så gick hon i lång & låg form.
Super balanserad och hon trampade på super med baken!

Gjorde många korta skrittpauser och i övergångarna var hon hemsk! :s
Hon tappade formen helt & ville absolut inte stanna x')
Efter ett tag började jag korta upp formen & satt mig ner lite i traven & de sådär!
Jag längde även stiglädrena ännu ett hål så jag verkligen kommer åt henne.
Avslutade ganska kort efter och joggade av henne lite lång & låg igen & då var hon riiiiiktigt avslappnad!
sen klappade jag om henne & sör som hon är ruskar hon alltid på huvet då x')

Men usch va jag behöver ha ngn som står & skriker på mig! :o
Jag behöver ngn som säger till mig att slappna av i knäna, korta tyglen, räta upp mig, sitta ner tyngre & massa mer! Jag tänker ju på vissa saker ibland men eftersom Suppan är ganska mycke häst att hålla koll på så glömmer jag bort mig ;)

Nu i veckan måste jag alltså tvinga med min mamma upp till stallet så jag får lite lektion av henne + nya bilder :)

Blöt häst under framskrittningen idag!